Familyrock

Så Ni får stå ut med att jag återigen bloggar...hahaa!
Ingen behöver ju  läsa om Ni inte vill...

Jag har en DRÖM på allvar...alltid velat lära mig mer om renovering, skulle vilja riva ut allt man har utom möbler som betyder mycket, få göra om ett rum från skratch (hur de nu stavas) ...Vore såååå kul, tänk få komma på ideer eftersom man jobbar..
Tapetsera, måla och ha sig... E ju rätt stort jobb men ACK så kul då de är klart.. =)))

Sitter och lyssar på lite Ulf Lundell texter, han kan verkligen skriva.. Såg att han var i Boden 4 Juli är rätt sugen på att få se han... men de lär inte bli...tror jag jobbar den helgen...

Igår hitta jag något som jag verkligen skulle vilja ha, en hund.. Skulle i princip få den gratis... Bara jag ger den ett tryggt hem... Vet alla IDIOT förklarar mig, men jag har alltid älskat hundar, deras tillgivenhet.. Sällskapet och Bara se deras svans då dom blir lika glad när man möts..=)) Min första egna hund ägde jag som 18åring hann få lite mer än ett år med henne men hon vart tyvärr knäpp.. =( Så fick avliva henne... Poppan som jag kalla henne, världens sötaste lilla ullboll då jag fick hem henne...

Snart är de exakt 6 år sen min son titta fram, han är född den 17 Juli alltså de är sjukt va tiden går fort...
Den sommaren var nog en av dom varmaste jag minns, de var HEMSKT!! Konstant runt 31 grader varmt, stor som ett hus... Rymdes ju knappt mellan cykelstyret å sadeln..hahaa!!

Mina värkar startade typ runt 18 på kvällen, minns hur jag tyckte de gjorde ont, haha men de var ju inge mot för hur de skulle kännas sen... *S*
Vid två tiden åkte jag in men var ju bara öppen typ 2cm.. men eftersom jag gått över så pass länge fick jag stanna kvar med sömntablett och sånt som gör att värkarna avtar.. Men minns jag kunde inte sova de värkte ändå...Kl ett dagen därpå satte dom in medel som gjorde att värkarna kom igång.... OOoo BOY va de sen tog i... När jag var öppen 6 cm (om jag inte minns fel) trodde jag att jag skulle dö.. då fick jag epiduralen, de var skönt och tror tom jag somnade då en stund, vilket nog var behövligt...för jag var helt slut och svetten forsa i detta lilla rum, sa till min sköterska HUR LÄNGE ÄR DE KVAR?? Hon var inte så sympatisk människa direkt, utan svara DU får då minst räkna med en timme per cm och sen krysta, TRODDE DU DET SKULLE VARA LÄTT Å FÖDA TRODDE DU FEL..Nästan idiot förklara mig... Titta på klockan och var säker på att jag skulle DÖ!!
Då försvann all energi...Man ska väl ändå peppa inte sänka.. Nåja var ju som lite sent och ångra sig.. ;)))
Vet att jag kräktes upp all mat jag åt, men dom ville ha i mig energi..ville blanda en milkshake åt mig, NEJ TACK sa jag...Tänkte ju på vikten, förstår NI hur mycket den styr mitt tänkande, tom när jag ligger å ska föda mitt barn så tänker jag på hur fet jag är.. hehee! Men till slut gick jag med på en och de var nog de godast jag nånsin druckit... Kallt och Svalkande..
Minns dom tvinga mig på toa, sen är de mesta dimmor, tills dom äntligen sa jag fick krysta..
SÅ torsdagen den 17 Juli kom Emanuel... 22.54..Glömmer de aldrig så klart...
Han hade såå stora händer och öron, örena var alldeles ludna, han hade kvar de där håret som jag inte minns va de heter, fast  jag trodde de var nå fel på han...hahaa! Men som första mamma tordes jag int rikgit fråga varför han var så hårig... Han vägde 4890 gr och 56 lång.. Dunderklumpen för mig var han sååå liten men i jämförelse med en "normal" bebis var han ju suuuuper stor!!
Dock fick han inte nog med mat så han fick ligga på förtidigt födda avd på övervak och kopp mat.. Men när jag väl kom i kapp var han den snällaste bebis man kan ha.. =)) Alltid nöjd, åt sov å sket.. Som de ska... Han kunde sitta i sin baby sitter lääänge å bara titta... Till skilland från nu, nyfiknare mer frågvis och spontant barn får man leta...men det är min Manne de.. =))
Han kan vara såå feg men ändå så modig, jag var typ som han när jag var liten men tusen ggr fegare... hade aldrig frågat saker som han gör...

Skulle kunna sitta här och berätta saker ännu mer detaljerat.. men blir ju så långt...
En sak är SÄKER sa att jag ALDRIG mer skulle föda men ACK Så fel jag hade, man glömmer och nu skulle jag utan problem göra en förlossning för de är de absolut vackraste mest häftiga upplevelser man kan vara med om.. :))
Och ingen förlossning är den andra lik..

Vet NI en sak??
Detta är SANT... Under Emanuels uppväxt har han bara sovit borta en ggn då han var fem månader.... Då sov han hos min mamma... Elina har aldrig sovit där och hon är 3,5..
Fram till nu... Då dom sovit hos Dessi nån ggn och hos Sara..
Och ändå finns de folk i Umeå som säger att jag alltid har barnvakt...
Jag har skött mina barn ensam i princip sen dom var små...
Aldrig rikgit kunna slappna av och göra eget... De är FÅ ggr...Alltid haft ansvaret..
Men NU har jag hittat en fin man som faktiskt ställer upp trots de inte är hans egna... och tar dom...
Han kämpar på bra.. =)) Och jag känner mig trygg då dom är där..

Kommer återkomma om Elinas födele senare... E såå kul att skriva och finns såå mycket jag skulle vilja berätta om mina gnälliga, underbara, jobbiga, trotsiga, sjukt roliga, nyfikna, frågvisa, kärleksfulla barn...

En sak är jag trots allt extra stolt över och det är all beröm jag fått från dagis om hur mina barn kan visa empati, känslor.. Hur dom törs ta vara på saker...
Frökarna säger det är ett bevis på att dom har de tryggt att jag trots allt ger dom de dom behöver förutom att jag då vart lite för svag med gräns sättning men de kommer...kommer på sätt och vis sakna mitt gamla dagis har ju haft Emanuel där i fem år och dom har varit en guldgruva för mig och vet de mesta.. En stor Guld Stjärna ska dom ha.. =)
Bara den ggn då jag var såååååå sjuk orkade int stå på bena, de var runt jul med julledigheter mm.. Ringde och fråga om dom kunde få komma en stund bara så jag fick vila lite... INGA PROBLEM kom du, hör ju hur dålig du är lämna dom hela dagen du... Gissa om man vart glad, tänk dagis ställer upp mer än *PIP*

Haha förresten var då när jag var så där sjuk. hade halsfluss jag och Magnus fick kontakt över nätet, han var oxå förkyld, var nog bacillerna som förde oss samman.. ;))

Nä nu ska jag ta å göra vette fan egentligen men nått...

Kram på Er alla

GLÖM INTE!! Finns ingen där ute som bestämmer över dig du är du och du skapar ditt liv till de du vill ha det.. !! Lita på ditt hjärta och glöm inte att hellre le en ggn för mycket än inte alls....
Även om du får motgångar så går de alltid att vända..
De sista som lämnar en är hoppet..