Varför?!

Ska man känna sig så ensam! Hur som än de är så är det jag som har största huvudansvaret. Jag som tar deras största utbrott, jag som tar när dom när dom är orolig det är mig dom lutar huvudet mot när dom behöver en kram! Det är jag som är MAMMA och vill deras bästa med sunt förnuft, tillsägelser och massvis med kärlek att dom ska få utvecklas och lära dom rätt och fel. Personligen tror jag inte på långa straff när dom är små utan rättvisa! Det är jag som borstar tänder, tar Elina på ridning, ser till att skolväskan blir packad och allt som nu rör barnen, nattar, sagoläsning! Blir jag som kommer få köra manne när han vill börja träna m.m Finns en önskan jag har och det är att man kunnat mer om motorer el varit lite mer uppfinningsrik så Emanuel hade fått vara med haft någon som visat och stöttat han för att han skulle lära sig skruva t ex Han ÄLSKAR ju jobba med sånt killsaker. Hänga i garaget med grabbarna. Där brister min kunskap.

Menar inte att M inte ställer upp för de gör han när jag jobbar el om jag vill göra något annat osv. Och så klart då det behövs tillsägelse då han är hemma. Meeen hur det än är så är de svårt det är jättesvårt att vara den "biologiske" föräldern ensam. När mitt hjärta brinner för barnen på ett sätt som bara en äkta förälder kan förstå. Och för mig är det så otroligt viktigt att man behandlar barnen/andra som man själv vill bli behandlad.
Det jag funderat på är om sånt kommer med att man fått barn? Ni som har barn tänkte Ni någonsin på hur ni ville vara som föräldrar?

Tror jag behöver en PAUS! Vill göra något med M bara få vara! Ladda Om för vissa dagar är tuffare än andra!


Vet själv hur svårt det är att vara "styv mamma" har varit där och det var sååå super svårt!
Men samtidigt så gjorde jag och behandla utifrån min egna sätt och tankar kring barnuppfostran. Sunt förnuft är det jag tror på helt klart!

Sen är jag långt ifrån perfekt själv, skriker nog ganska många ggr för mycket. Men man blir trött!!
Vet väl mina fel och brister men försöker verkligen lära mig och att tala om hur mycket jag älskar dom det är viktigt. Dom ska veta att jag finns där!

Nä nu måste jag göra mellanmål lovade manne att idag skulle jag göra det!

Kramar på er alla starka, stolta!

Kommentarer
Postat av: MrsP

Nog har man tänkt mycket på hur man ville bli som förälder den dagen. Och mycket kan jag säga men man vet nog inte hur det är när ens tålamod testas mer än nog varje timme och varje minut. Man har en bild av hur man vill vara men även om det inte blir så, är du/jag ändå den bästa mamman till våra barn. Ingen känner de som deras egen mamma.

Tycker definitivt ni ska åka iväg ensamma du och M, få lite egentid tillsammans och bara fokusera på varandra. Det behöver man.

Mitt och Robbans löfte det här året är att göra något bara vi, en gång varje månad ( middag, bio, mys, promenad whatever ). Det är så härligt att veta att man får den tiden tillsammans oavsett vad man hittar på.



Sen tycker jag du är en enastående mamma som brinner och känner för dina barn på så otroligt många sätt. Inte alla som har din kämparglädje kan jag säga.



Många kramar.

2011-01-28 @ 21:55:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0