MAAAN ska haa...
HUSBIL!
I helgen bär det av för en tur. Imorgon då M slutar jobba så drar vi mot en tjärn för fiske, grillning och lite fäkt med myggen. Ska bli ljuvligt. Finns få saker som gör mig så glad och lugn som att få dra iväg ut. Sitta i lugnet och njuta av inget. Man glömmer klockan att det dessutom är mörkt på kvällen gör det bara ännu mysigare. Höra brasan spraka och titta ut över vattnet. Åh vad jag älskar Norrland! Får gärna regna lite tiiidigt på morgon så man hör de smattra mot taket, snacka om medecin för själen.
På Lördagen fortsätter vi mot M´s uppväxt ställe för att umgås med hans bror och familj, trevligt värre.
Veckan har mest bestått av det vanliga. Har kommit igång med träning igen vilket känns skönt. Får bara hålla tag i det nu.
Har Ni sett ett program som går på femman?! Last chance to live? Man får följa fyra GRAVTöverviktiga personer i USA som gjort samma operation som jag. Senaste tjejen gick ner 200 kg. Men de jag vill komma till är att det är så skönt se det programet för dom pratar och tar upp det som man själv brottas med. Alla tankar allt om mat. Sånt som en "normal" aldrig kan förstå. Låg vaken länge igår och tänkte på en massa saker som man borde ta tag i och reda upp, vilket jag tidigare försökt men aldrig riktigt fått en lösning på.
Jag är ju matmissbrukare. Finns dom som säger att dom njuter mer av mat efter operationen. För mig är det tvärtom menar liksom att förr kunde jag ju trycka i mig hur jag ville och mådde bra just då och ångest sen. Men nu kan man ju inte det. Vet inte hur jag ska förklara men maten är ju en tröst och något som alltid funnits där. Det där förbannade suget, när man är glad, ledsen, lycklig vad det nu än kan vara. Mat för mig är mest en plåga.
Och det sitter ju där! Och de vet jag även att sjuksköterskan tog upp inför operationen att det gällde hitta något annat för man kan ju inte operara bort den delen, så klart. Men det är inte det lättaste, tyvärr!
Och operationen är ju det BÄSTA jag gjort och mår så bra och vill aldrig någonsin gå upp igen och kommer aldrig låta det hända! Men NI ska veta att VARENDA dag är en kamp. Men VARENDA dag är också numer LYCKA för att jag orkar och man slipper vara rädd att en stol ska braka el vad som helst.
Nåja vet inte vad jag egentligen vill med dessa rader men skönt skriva av sig.
Imorgon lovar jag att jag ska tömma kameran och få in bilderna på köket, trallalaa! Och försöka komma ihåg kameran att ta med mig den när vi åker på husbils turen!
Pussar!
Avslutar med ett visdoms ord från min Elina 6 år.
" Det är kul att grilla när någon gör det åt en "
Kommentarer
Trackback
